Ett av Bibelns stora teman är hur Gud vill samarbeta med mänskligheten och utöva sin vilja genom oss. Detta tema börjar redan på Bibelns första sida när Gud skapar mänskligheten i sin avbild (hebreiska = Tselem) i 1 Mos 1:27 . Att vara i Guds tselem betyder att mänskligheten är Guds representanter. Tselem är nämligen ett ord som ofta används om avgudastatyer i hebreiska Bibeln. Det är den visuella representationen av något/någon. Att vara i Guds avbild är en status vi människor har; att vara människa är att avbilda Gud.
Gud har satt oss som skapelsens krona för att regera på och förvalta jorden så som Gud hade gjort. Detta är mänsklighetens höga kallelse, som vi alltför ofta faller till korta med. Den enda människa som till fullo lyckats med det är människan Jesus Kristus.
Det är dock denna höga kallelse vi människor har fått av Gud. Gud vill ha en mänsklighet som representerar honom i världen. Varelser som av egen vilja lever ut sitt gudagivna mandat. För att uppnå detta behöver vi dock lita på och samarbeta med Gud. Det är här rollen av Guds Ande kommer in. Med hjälp av helige Ande kan vi människor verkligen vara Guds representanter i världen och verka så som han tänkt. När en människa agerar under inflytande av Guds Ande är det då Gud eller människan som gör handlingen? Svaret är ja. Både människan och Gud agerar. Det här är en av Bibelns underbara paradoxer som kan vara svår att greppa.
Bibeln som ett verk av Gud och människa
När det kommer till hur Bibeln blev till så är det precis så. Människor skrev Bibeln. Men Gud skrev Bibeln. Människor ledda av den helige Ande skrev ner de 66 böcker vi idag har. Som 2 Pet 1:20-21 samt 2 Tim 3:16-17 uttrycker det:
“Framför allt skall ni veta att ingen profetia i Skriften har kommit till genom egen utläggning. Ty ingen profetia har burits fram genom någon människas vilja, utan ledda av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud.” (2 Pet 1:20-21)
“Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet, för att gudsmänniskan skall bli fullt färdig, väl rustad för varje god gärning.” (2 Tim 3:16-17)
Hela Skriften, hela Bibeln, är utandad av Gud. Guds Ande har lett hela processen genom vilken Bibeln blev till. Detta kan väcka många följdfrågor, men mycket får förklaras i mysteriet.
Jag tycker både NT Wright och Charles Ryrie beskriver det väl vad Skriftens gudomliga inspiration innebär:
“Att säga att Bibeln är inspirerad är ett förkortat sätt att säga att Gud genom sin Ande ledde olika skribenter så att böckerna de producerade var böckerna Gud avsåg att hans folk skulle ha.” – NT Wright.
Charles Ryries definition av inspiration är detta: “Gud använde människor för att producera hans budskap i den skrivna Bibeln. Gud övervakade de mänskliga författarna så de komponerade och skrev ner hans budskap till mänskligheten som han ville ha det.”
Det finns olika syner på Bibelns inspiration men jag tänkte bara kort redogöra för tre stycken.
MODELLER KRING HUR INSPIRATION GÅTT TILL:
Mekanisk inspiration: Denna syn säger att Bibeln är helt författad av Gud själv. Gud talade och människan skrev. Gud dikterade varje ord, väldigt likt den muslimska synen på Koranen. Denna syn på Bibeln skulle innebära att t.ex. profeterna skulle fått uppenbarelsen under trans eller diktering. Det är dock inte vad vi ser i Bibeln. Med denna syn blir bibeln 0% mänsklig och 100% gudomlig. Då blir människan ett verktyg som själv inte spelar någon större roll. Detta stämmer inte med Guds syn på människan som en kreativ och självständig förvaltare. Att ensidigt betona det gudomliga övernaturliga elementet i inspirationen förbiser kopplingen till författarnas gåvor, personlighet och historisk kontext. Gud behandlar människorna, och de bibliska författarna, inte som träbitar utan som intelligenta moraliska varelser. Bibeln föll inte ner från himlen. Inte heller tog Gud över människornas sinnen helt.
Konceptuell inspiration: Det här är en annan syn på inspiration som menar att de bibliska författarna fick ett innehåll att förmedla som ett utkast, men inte orden, och sedan utformade texten efter eget huvud. Det var människans uppgift att översätta konceptet till sina ord. Synen blir då nästan 50% gudomlig 50% mänsklig. Det den här synen får rätt är att Bibeln är mänsklig. Problemet är dock att den här synen förminskar både det gudomliga och det mänskliga. Bibeln betonar på flera ställen att allt, även orden, är inspirerade och inte bara koncepten. T.ex. Matt 5:17, 1 Kor 2:13, 2 Tim 3:16. Bibeln verkar därför istället betona att skriften blev till genom människor och Gud fullt ut. Allt var mänskligt och allt var gudomligt på samma gång. Vilket då nästa syn förespråkar:
Synergisk inspiration: Bibliska texterna har ett dubbelt författarskap. Författarna skrev precis det de själva ville skriva, med den stil och den kultur och den personlighet de själva hade, men på samma gång var det de skrev i detalj lett av den helige Ande, så att varje ord och mening blev exakt som Anden inspirerade den. Detta är inte samma sak som diktering; i så fall skulle författaren antingen automatiskt eller genom att lyssna till Anden ord för ord ha skrivits ned texten. Istället är det ett partnerskap. Människan och Gud samarbetar helt. Resultatet blir 100% gudomligt och 100% mänskligt. Gud ledde Petrus eller Paulus att skriva och Lukas att forska och skriva, men texten blev som den helige Ande ville ha den.
Det mänskliga betyder inte att Bibeln har fel. Det som övervinns genom Gudomlig inspiration är inte människors personligheter, stilar, litterära metoder, kulturer eller eget reflekterande, utan den mänskliga faktorn av att göra fel och ljuga. Gud ledde författarna så de skulle skriva det budskap Gud ville ha bevarat. Han satte dem inte i trans eller manipulerade dem. Människorna var inte hans marionetter. Det var ett samarbete. Nåden raderar inte ut en människas natur, utan fullkomnar den. Författarnas personligheter helgas och för fram Guds vilja och plan.
(Dessa tre modeller är hämtade från Anders Gerdmars bok “Det står skrivet: Bibeltro kontra bibelkritik”. Finns även andra syner men dessa är de tre bredaste.)
Bibeln som ett mänskligt och gudomligt samarbete
Att se på Bibeln som ett mänskligt och gudomligt samarbete är väldigt vackert. Synen på Gud och människan upphöjs på ett nytt sätt. Dels människans status, tänk att Gud verkligen vill använda oss. Vi får ingå i ett samarbete med Gud! Wow! Men oj vad vi upphöjer Guds status också. För vilken Gud är som vår Gud? En Gud som väljer att ödmjuka sig, trots sin allmakt och allvetande, åsidosätter han den, och talar istället genom människor. Tänk dig Filipperbrevet 2 och hur Jesus ödmjukar sig och tar sig an en tjänares gestalt trots sin gudomlighet. På samma sätt med Skriften. Han talar genom människors kulturella perception, deras tankar och för fram det han vill genom dem. Han kunde kört över dem och talat från himlen. Det är dock inte hur Gud vill ha det. Han vill verka i världen genom människor. Vi är hans Tselem. Hans avbild som ska representera honom troget i världen. När Gud och människa förenas har vi det som var tänkt ända sedan begynnelsen.
Om du vill fördjupa dig mer i detta har vi ett poddavsnitt som heter ”Den gudomligt mänskliga paradoxen – Bibeln E2”