Vid sjätte timmen kom över hela landet ett mörker, som varade ända till nionde timmen. Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: ”Eli, Eli, lema sabaktani?” Det betyder: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?” – Matteusevangeliet 27:45 – 46
För några år sedan läste jag en bok som grep tag i mig väldigt mycket. Boken var ”När träden avlövas” skriven 1996 av Tomas Sjödin.
När träden avlövas är en gripande personlig berättelse som skänker en inblick i den värld vi alla lever i, en brusten värld med smärta. Vi har dock olika erfarenheter av världen och Tomas delar med sig upplevelser och erfarenheter han varit med om, på ett sätt unika för honom, på ett annat sätt fullt delbara och identifierbara att ta del av för oss andra. Det som vi alla kan känna igen oss i är smärta.
Vi har alla upplevt smärta. Vi har alla blivit slagna av livet. Vissa mer än andra. Tragedier är en del av tillvaron, men det är inte hela berättelsen.
I boken berättar Tomas om hur han och hans fru fick två funktionsnedsatta barn med en odiagnostiserad sjukdom. En sjukdom som några år senare skulle leda till de båda sönernas bortgång efter många tuffa år.
Tomas brottas med tanken att det hela som hänt hans familj skulle vara lättare att förstå om de inte hade haft en kristen tro. Det måhända, men sedan kontrasterar han det med en upplevelse han hade när han och hans fru såg på en tv-dokumentär tillsammans. I dokumentären intervjuas en mamma till ett svårt funktionsnedsatt barn som sedan avslutar sin berättelse med orden riktade mot sitt barn: ”Om Gud fanns, fanns inte du.”
Den kvällen beslutade Tomas och hans fru att gå in i sin sons rum och medan de la honom, titta honom i ögonen och säga orden omvänt. ”Därför att Gud finns, finns du”.
Det finns ett perspektiv på livet som tron skänker oss. Tron visar oss verkligheten ur Guds perspektiv. Det är just det som är sanning. Verkligheten ur Guds perspektiv. Vi har alla förvrängda perspektiv av verkligheten, men Gud ser klart.
Det är det starka med tron – att vi inte alltid behöver bära den utan den bär oss. Som Skriften säger i Psaltaren 68:20 ”Lovat vare Herren. Dag efter dag bär han oss.”
”Är vi glömda eller utvalda?”
Det fanns en fråga som Tomas fru Lotta ställde sig genom prövningen. En fråga som vägrat släppa mig. Hon frågade: är vi glömda eller utvalda?
Den tanken har vägrat släppa mig. Bortglömd eller utvald?
Utvald eller bortglömd? För mig är det är inte antingen eller, utan både och. Du är både utvald och övergiven. Båda stämmer och båda är riktiga, det är dock den berättelse du i stunden väljer att se och dela som blir din berättelse. Detta eftersom de båda ser oftast likadana ut i Bibeln.
Berättelsen om Josef i Första Moseboken visar oss det. Josef blir förkastad och övergiven av sina bröder när de säljer honom som slav till Egypten. Flertalet gånger måste han känt sig bortglömd, men i slutet av hans berättelse ser vi att han inte var bortglömd, utan utvald. När hans vuxna bröder står inför honom och Josef har blivit upphöjd till hög maktposition i Egypten säger Josef såsom han såg att det var: ni sålde mig, men Gud sände mig (1 Mos 45:5).
Gud använder det som verkar bortglömt och förkastat. Josef kunde ha känt sig bortglömd och bortkastad, men han var utvald. Tomas och Lotta kan ha känt sig bortglömda och bortkastade, men de var också utvalda. De valde Guds perspektiv. För allt kommer i slutändan samverka till det bästa för de som älskar Gud och är kallade efter hans beslut (Rom 8:28).
Jakob i Bibeln, som senare skulle få namnet Israel, måste också i stunder känt sig bortglömd eller bortkastad. Bedragen och besviken av hur livet hanterat honom. Hur de människor han litat på förrått honom. Hur livet inte alls blev som han tänkt sig. Men mitt i förräderiet, bedrägeriet och sorgen så var han utvald.
En kväll dyker en man upp som Jakob brottas med ända till morgonrodnaden. Det visar sig vara Guds ängel eller möjligtvis Herren själv. Efter brottningskampen med Gud i nattens timmar inser han att han inte är förkastad utan utvald. Den Gud han brottats med kunde nu bli Guden att vila sitt huvud mot och lita tryggt på.
Kanske det är en brottningskamp vi alla troende behöver ta med Gud. Bibeln visar oss att bortglömdhet och utvaldhet inte är antingen eller utan både och. Det är Guden vi tjänar och kan lita tryggt på. Jesus, världens frälsare, är den förkastade och den utvalde. Jesus blev förkastad, förrådd och förolämpad. Hans förkastelse ledde till frälsning. ”Den sten som byggnadsarbetarna kastade bort har blivit en hörnsten” (Ps 118:22, Apg 4:11).
”Min Gud, min Gud varför har du övergivit mig?” Svaret på den frågan är: därför att jag utvalt dig.
Jag vet inte vad du går igenom just nu. Kanske det känns som att solen slutat lysa. Mörker omger hela din tillvaro. Du frågar dig var Gud är mitt i allt. Du kanske har tjänat Gud troget och nu har livet gett dig en stor käftsmäll. Då vill jag säga till dig idag: Gud har inte övergivit dig. Solen lyser lika starkt och förändras inte även fast molnen skymmer den. Han talar samma ord till dig som han talade till sitt folk Israel:
”Jag har hämtat dig från jordens ändar, kallat dig hit från dess yttersta hörn och jag har sagt till dig: ’Du är min tjänare, dig har jag utvalt och inte förkastat.’” (Jes 41:9)
Han överger dig inte
En natt hade en man en dröm. Han drömde att han gick längs en strand tillsammans med Gud. På himlen trädde plötsligt händelser från hans liv fram. Han märkte att vid varje period i livet fanns spår i sanden av två par fötter: det ena spåret var hans, det andra var Guds.
När den sista delen av hans liv framträdde såg han tillbaka på fotspåren i sanden. Då såg han att många gånger under sin levnadsvandring fanns det bara ett par fotspår. Han märkte också att detta inträffade under hans mest ensamma och svåra perioder av sitt liv.
Detta bekymrade honom verkligen och han frågade Gud om detta. ”Herre, Du sa den gången jag bestämde mig för att följa Dig att Du aldrig skulle överge mig utan gå vid min sida hela vägen. Men jag har märkt att under de allra svåraste tiderna i mitt liv har det funnits bara ett par fotspår. Jag kan inte förstå att Du lämnade mig när jag behövde Dig mest.
HERREN svarade: ”Mitt kära barn jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig under tider av prövningar och lidande. När du såg bara ett par fotspår – då bar jag dig.
Vilken berättelse berättar du över ditt eget liv?
Vilken berättelse berättar du över ditt eget liv? Bibeln är fylld med nästan tillsynes paradoxer. Det är inte nåd eller sanning, det är nåd och sanning. Det är inte predestination eller fri vilja, det är predestination och fri vilja. Det är inte strävan eller vila, det är strävan och vila. Josef var såld och sänd. Det är inte övergiven eller utvald, det är övergiven och utvald.
En sanning är inte sann utan dess kompletterande sanning. Du är vem Gud säger att du är.
Kanske du läser denna text av en anledning. Att höra hans röst tala till dig – du är utvald. Du kanske känner dig bortglömd. Tappa inte tron, tappa inte hoppet. Fäst blicken mot himlen och lita på honom. Han väver samman din berättelse till något så mycket vackrare än du någonsin kunnat föreställa dig eller förstå. Välj inte besvikelse eller bitterhet. Välj tillit. En dag kommer molnen skingra sig, och då kommer du se att solen alltid funnits där.